Bvc besök idag. Liten har blivit 55 cm och väger 4670 gram.

Fäster blicken jätte bra och idag fick jag ett stort sött Smile :)

(tror mamman gillar blått, eller?)

Att ha nanno Gunnu och fafa fachan hemma hos oss är alltid populärt.

Liam läser högt ur stora maskiner boken och Lennon...sover.

Lugnet råder på syskonhemsvägen. Liam är på dagis första gången sen Lennon kom.

Sitter och försöker amma men han somnar ifrån helatiden... tror inte han är van med tystnaden. Storebror brukar ju sitta bredvid å berätta vad alla traktorer, brandbilar å lastbilar heter i stora maskiner boken.

En härlig helg med besök av mina underbara vänner och syster å Jonas,

promenader i solen och bara en massa laddande av mina trötta batterier.

Orken kommer tillbaka mer och mer å jag börja känna hopp om liv. Vem trodde de för 1 å en halv vecka sen, då trodde man de va ute med mig!!

Liam vill helst ha Fia för sig själv, han gjorde allt för att underhålla henne så hon inte skulle titta på Lennon.

Tror någon längtar efter sin egen lilla nu :)

Älskade ungar

Vi har haft mormor här några dagar. De har verkligen vare lyx med ett par extra händer så här i början innan man kommit i form med allt.

Lennon sover, äter å bajsar i massor! Han är super snäll å nöjd.

Å Liam är världens bästa storebror. Han kommer med tutten, hämtar saker åt mig då jag ammar å ger en spontan kram å puss lite då och då.

110310 kl. 06.33 kom han med buller å bång!

Vaknade kl 1 på natten av första värken. Va lite osäker om de va en riktig eftersom dom kommit å gått några dagar.

Redan efter 1 timme va dom rejält starka å med 7-10 mellanrum.

kl halv 5 orkade jag inte mer å vi bestämmde oss för att åka in. Men när vi väl ringt barnvakt klätt oss å laddat upp avtog värkarna. de gick mer än 10 min mellan å kändes inte alls jobbiga. Vi bestämmde att åka in iaf när vi lix va på väg. Å tur va de, då vi kom in kl 05.20 va de 1 minut mellan värkarna. Jag va öppen 8 cm å vattnet gick kl 06.00.

Efter de tog det nog inte många minuter så kom krystvärkarna. De hanns inte alls med nån Eda som jag understrukit i förlossningsbrevet SKULLE finnas i min rygg!!

Allt gick bra tills lillens puls sjönk ner till 60 och alla sprang iväg åt olika håll å såg allvarliga ut.

kl 06.25 sattes sugklocka och på tre värkar kl 06.33 kom min andra lilla prins ut. Han va blek och livlös så dom sprang iväg med han, efter 1 minut hörde jag de mest efterlängtade skriket någonsin!!

Sen va de bara den jäkla moderkakan som skulle ut. Barnmorskan och läkarn försökte i 1 ½ timme men den satt som berg så de va bara att åka iväg på op. så dom fick plocka ut den.

Gänget är komplett. Morbror Jimmy kom med en Mack lastbil.

Alla som har pojkar över 2 år vet vem han är.

Vet inte hur många gånger man kan köra in å ut ur flaket innan man blir less?

Söt ungen kom springandes in i morse: Mamma nee Mamma nee. Onno Immys mach vavavich!!

(mamma ner mamma ner, Morbror Jimmys mack lastbil)

Förstog inte varför folk tittade på mig som om jag va en tickande bomb. Typ först på magen sen med stor ögon upp på ansiktet å sen ner på magen igen. Tills jag såg de här. Jag ser ut som en vattenballong som snart spricker!

Yepp, fortfarande gravid.

Bebis bor kvar å allt rullar på som vanligt.

De är ju ett helt underbart väder ute iaf. Vi passade på att suga i oss skön luft och stirra in i solen idag, innan bakslaget med kyla å mer snö kommer. Liam ville spela bandy men tröttnade ganska fort då han märkte hur de går till när en tjock mamma spelar iställe för en trixande pappa. Så jag fick sitta i solen å njuta mens han klättrade runt i snön å lekte skidåkare. Han är väldigt skidåkningsinspererad nu av all WM på TV.

Roligt, ända tills han fastnade med foten långt ner i snön å jag tvingas kryp-rulla dit för att dra loss honom. Måste ha vare en rolig syn. Liam skrattade så han vek sig iaf.